moses

Sitter på Värnhem och stirrar ut i luften. Bildgooglade just på minigrisar för att pigga upp mig själv. Uppsatsen är klar och jag jag svettas av skam för att den blev så dålig.

Plankstek! Det bästa livet har att erbjuda!

Planeringen sprack. Vi skulle köpa mobil, kolla på film och käka lyxmiddag. Det blev eftermiddag på mobilia, ingen yuppie och middag i city. No film. Bara öl och Tommy Körberg. Classe fick vi på köpet.

Middag på ett tak, med utsikt över Rörsjöparken. Värnhem - Revolverghetto eller skamfläck?

Jaja, hur som helst. Nu fungerar telefonen med ett nödrop. Det går dock inte att ringa med den. Jag kommer i fortsättningen enbart att kommunicera med walkie talkie eller konservburk på tråd.

"Skämt åsido, har du en pappersrulle som jag kan ha affischer i?" Nej, Kjell det har jag inte och jag är uppriktigt ledsen. Det läcker från rökrummet. Röken sipprar ut på mig. Kanske borde jag be någon på fastighetsservice att täta läckan.

Maria. Jag är ledsen att mitt svar dröjt. Det beror på att jag inte vetat vad jag ska skriva. Den fest som var i helgen hade tyvärr inte så mycket med P att göra. Han var visserligen där, men enligt samstämmiga vittnesmål satt han mest för sig själv. Detaljerna i historierna om vad han gjorde under kvällen är inte samstämmiga. Någon sa att han halsade en flaska Brunello de Montalcino och sedan kräktes. Någon annan sa att det var en flaska tjeckisk rom som gjorde honom berusad. Slående är dock att ingen (och jag har varit i kontakt med de flesta) av de som var på festen i efterhand kunde dra sig till minnes att de pratat med honom. Ingen såg honom hellar prata med någon annan. Så ensam är han. Jag är glad att du inte behövde se detta. Faktum kvarstår dock. Han behöver sällskap, nu mer än nånsin. Problemet är bara för tillfället att han under veckan är ute ur Malmö. Jag tror han är tillbaka redan till helgen. Men jag vet inte. Jag hoppas att vi kan höras vidare i saken under veckan. Må väl.

Den största behållningen av jobbet den här sommaren är att jag, som anställd på textcentralen, får sitta med tjejerna vid fikabordet varje dag klockan tio. Ljuvliga konversationer. Idag berättade Jane om en fartfylld incident på Limhamnsfältet: "Min Wilma blev ju biten av en kamphund i helgen. Jag sparkade den i häcken, men den gav sig inte. Vi fick åka till djursjukhuset. Jag har tårgas hemma, men det hjälpte ju inte då. Nu ska jag köpa en elpistol på nätet. Det har jag tänkt på länge." Johanna är också underbar. Fantastisk människa. Hon kryddar vardagen med sexhistorier direkt ur vuxenlivet. Inför tanterna. Jag häpnar och stirrar ut i luften. Det är synd att Simon har slutat. Han himlade så fint med ögonen, sen ursäktade han sig och gick till rökrummet och kedjerökte i panik.

Jag har nyss sett Thumbsucker. Den påminner mycket om mig själv, eftersom jag själv slutade suga på tummen någonstans i moppeåldern. Jag åkte dock aldrig moped. Jag läser The game och Maxim har rätt, det är är bara att gå till Jysk och skaffa en madrass.

Det blir inget rave ikväll. Jag ligger med en påse djupfrysta ärtor på huvudet och ber gud om nåd. Sängen kallar och imorgon är det jobb i svinottan.

En timme kvar på jobbet. Johanna berättar om vaginalt ultraljud och klappar sig på magen. Eva myser och pratar om vad hon ska gör med skatteåterbäringen som kommer i nästa vecka. Jag tjurar och svär över att skattegubbarna genomskådade mina tjyvaavdrag.

"Ja ja ja! Lägg ner! Nu lämnar vi skiten bakom oss och tar nya friska tag i livet!" Anna, du är en klippa!

Jämna plågor as usual. Hamburgare med Johanna och Amanda i solen på segevångstorget. Hamburgare fem dagar i veckan. Vardagslyx som kommer att sluta i skörbjugg och tandlossning. Jag sitter och meckar med en sida. Skapar jobb ur ingenting. Flyttar ett kommatecken hit och dit. Det värker i armen efter tennisen. Min hand är röd och svullen.

Carolina stannar! Tack gud!

Du har räddat tusen djur redan. Deppa inte för igelkotten, den var gammal och hade säkert ingen mat.