moses

Jaja, hur som helst. Nu fungerar telefonen med ett nödrop. Det går dock inte att ringa med den. Jag kommer i fortsättningen enbart att kommunicera med walkie talkie eller konservburk på tråd.

Säg den glädje som varar. Mobilen sjönk just som en sten ner i min kaffekopp. Sen var det tyst sånär som på mitt avgrundsvrål som förmodligen ekade hela vägen till Arlöv. Jag lär inte kunna svara på sms på ett tag.

Girls! Detta måste vi gå på! Ur informationsfoldern: "En toppendag fylld av kunskap, energi och skratt. Sju briljanta inspiratörer, lättlunch, frukt, kaffe, presenter och överraskningar. 1595 kr per person." ... "Bered dig på en djupsinnig och humoristisk resa där klokskaperna håller i ratten - men skrattet står på gaspedalen!" Dessutom kommer Ernst Kirchsteiger "En mysig nallebjörn men samtidigt en modig yrkesman." Slagthuset 23 november kl 10-16.

"Skämt åsido, har du en pappersrulle som jag kan ha affischer i?" Nej, Kjell det har jag inte och jag är uppriktigt ledsen. Det läcker från rökrummet. Röken sipprar ut på mig. Kanske borde jag be någon på fastighetsservice att täta läckan.

Vi har visst lämnat popen bakom oss. Vad menas med det? Kom till Crush på fredag! Det blir livat.

Maria. Jag är ledsen att mitt svar dröjt. Det beror på att jag inte vetat vad jag ska skriva. Den fest som var i helgen hade tyvärr inte så mycket med P att göra. Han var visserligen där, men enligt samstämmiga vittnesmål satt han mest för sig själv. Detaljerna i historierna om vad han gjorde under kvällen är inte samstämmiga. Någon sa att han halsade en flaska Brunello de Montalcino och sedan kräktes. Någon annan sa att det var en flaska tjeckisk rom som gjorde honom berusad. Slående är dock att ingen (och jag har varit i kontakt med de flesta) av de som var på festen i efterhand kunde dra sig till minnes att de pratat med honom. Ingen såg honom hellar prata med någon annan. Så ensam är han. Jag är glad att du inte behövde se detta. Faktum kvarstår dock. Han behöver sällskap, nu mer än nånsin. Problemet är bara för tillfället att han under veckan är ute ur Malmö. Jag tror han är tillbaka redan till helgen. Men jag vet inte. Jag hoppas att vi kan höras vidare i saken under veckan. Må väl.

Den största behållningen av jobbet den här sommaren är att jag, som anställd på textcentralen, får sitta med tjejerna vid fikabordet varje dag klockan tio. Ljuvliga konversationer. Idag berättade Jane om en fartfylld incident på Limhamnsfältet: "Min Wilma blev ju biten av en kamphund i helgen. Jag sparkade den i häcken, men den gav sig inte. Vi fick åka till djursjukhuset. Jag har tårgas hemma, men det hjälpte ju inte då. Nu ska jag köpa en elpistol på nätet. Det har jag tänkt på länge." Johanna är också underbar. Fantastisk människa. Hon kryddar vardagen med sexhistorier direkt ur vuxenlivet. Inför tanterna. Jag häpnar och stirrar ut i luften. Det är synd att Simon har slutat. Han himlade så fint med ögonen, sen ursäktade han sig och gick till rökrummet och kedjerökte i panik.

Jag har nyss sett Thumbsucker. Den påminner mycket om mig själv, eftersom jag själv slutade suga på tummen någonstans i moppeåldern. Jag åkte dock aldrig moped. Jag läser The game och Maxim har rätt, det är är bara att gå till Jysk och skaffa en madrass.

"Låten "Amelia" handlar om livet och om kvinnor över huvud taget. Om hur kvinnor "möblerar" om vid varje menstruation medan mannen vill att soffan ska stå där den alltid stått."

Det blir inget rave ikväll. Jag ligger med en påse djupfrysta ärtor på huvudet och ber gud om nåd. Sängen kallar och imorgon är det jobb i svinottan.

En timme kvar på jobbet. Johanna berättar om vaginalt ultraljud och klappar sig på magen. Eva myser och pratar om vad hon ska gör med skatteåterbäringen som kommer i nästa vecka. Jag tjurar och svär över att skattegubbarna genomskådade mina tjyvaavdrag.

"Ja ja ja! Lägg ner! Nu lämnar vi skiten bakom oss och tar nya friska tag i livet!" Anna, du är en klippa!

Hej! Jag skriver till dig i ett känsligt men ack så viktigt ärende. Jag är kollega men en person som presenterat sig som N. En kvinna i 30-årsåldern med långt kastanjehår. Hon menar att ni är vänner och att du behöver kontakt med en stabli man. Jag känner en sådan. Det är inte i första hand mig själv jag tänker på då jag lever under ordnade familjeförhållanden. Det är snarare så att jag har en vän som på senare tid blivit allt mer ensam. Han heter P. P är 28 år och av meddellängd. Han har kort hår och röker inte gärna. Hans sinnelag är lugnt och han brusar sällan upp. De flesta sett honom i verkligheten menar att han har ett attraktivt yttre. P har svårt att vara en del av större gemensakper. Jag undrar om du i ett första skede skulle kunna tänka dig att bli hans vän? Jag bifogar en bild på honom så att du kan känna igen honom när skolan börjar. Den gör honom kanske inte rättvis, men den ska nog räcka för att du ska kunna känna igen honom. Är det något du undrar över får du gärna höra av dig.

Jämna plågor as usual. Hamburgare med Johanna och Amanda i solen på segevångstorget. Hamburgare fem dagar i veckan. Vardagslyx som kommer att sluta i skörbjugg och tandlossning. Jag sitter och meckar med en sida. Skapar jobb ur ingenting. Flyttar ett kommatecken hit och dit. Det värker i armen efter tennisen. Min hand är röd och svullen.

"Berätta något som dina kollegor definitivt inte känner till om dig. - Jag har jobbat ett år på slakteri, där jag bland annat skar juver av suggor och flådde nötboskap."

Carolina stannar! Tack gud!